Elden smattrar i brasan och jag sitter i mörkret. Det enda som lyser upp rummet är brasan och min datorskärm. I högtalarna sjunger Patti Smith "Because of the Night", och jag inser hur stressen som jag kände tidigare under kvällen nu är som bortblåst. Jag börjar fundera på vad som gjorde att hjärtat slog så hårt – var det en panikångestattack som jag lyckades manövrera? Eller något annat som triggade mig? En av mina största stressfaktorer står där, synligt framför mig: "The social stress". Något så många känner igen sig i, särskilt när det gäller sociala medier. Jag stirrar monstret rakt i ögonen. Tidigare har jag sett sociala medier som inspiration, men nu har jag fastnat i en spiral där allt jag ser är perfekta hem, människor som verkar dansa sig genom renoveringar. Och även jag själv bidrar till det ibland. Men nu känner jag att jag inte längre orkar. Min renovering har stått stilla sen i somras, och jag känner ingen lust att betala ännu en byggfaktura. Jag ljuger för mig själv när jag säger att renoveringsprocessen är rolig. Men som jag har skrivit förut: Rom byggdes inte på en dag, och jag måste tillåta mig själv att det får ta tid. Det är lätt att glömma att ett hem inte skapas över en natt, och att jämföra sig med andras resor hjälper inte. Mitt hem är en reflektion av mig, och varje detalj bär på en historia som betyder något för mig. Därför gör jag mig själv en otjänst när jag fastnar i att scrolla och stressa över att mitt hem inte är färdigt. Jag kan också känna ett ansvar att dela bilder på sociala medier som ska inspirera andra, men jag märker att intresset ofta saknas om det inte är ett färdigt rum. Kanske delar jag för lite av processen? Det är en balansgång. Men när jag tittar inåt och delar det jag älskar, då tror jag att det lyser igenom. Min mamma har alltid sagt att man ska göra saker från hjärtat, och det är kanske nyckeln till att låsa in det där monstret och inte låta det ta över. Det viktigaste är att skapa ett hem för sig själv och sina behov, inte för att imponera på andra. Det är en livslång resa att hitta hem, och det får ta den tid det behöver.
