Det blev lite tyst från mig förra veckan – och det fanns en väldigt fin anledning till det. Harry har flyttat hem.Ja, det är alltså sant! Jag har länge gått i tankarna kring att köpa häst igen, funderat på om jag har tid, ork och utrymme i livet. Men när Harry dök upp framför mig kändes det bara… självklart. Och nu är han här. Att vara tillbaka i stallet och i sadeln känns nästan overkligt. Som att återknyta till en sida av mig själv som jag längtat efter utan att riktigt veta hur mycket. Jag har till och med börjat leva i mina ridkläder igen – min gamla uniform, skulle man kunna säga. Men även om dagarna nu delvis kretsar kring Harry, så händer det mycket annat också. Hemma fortsätter planeringen inför våren – trädgården, odlingen, uteplatsen. Allt det där jag älskar och som väcks till liv så fort ljuset gör entré. Jag märker till och med på hundarna att våren är här – deras steg är lite snabbare, energin lite högre, och vi stannar ofta till bara för att njuta. Det är något i luften nu, som säger att allt börjar om. Jag är fylld av vårkänslor och känner en så tydlig nystart. Det känns som att allt börjar falla på plats, och jag är otroligt taggad på att ta tag i det jag skjutit upp. Vissa perioder behöver få vara stilla – men nu är det dags att väcka allt till liv igen. Välkommen, Harry. Och välkommen våren.
